Om backups och att äga data

Jag står inte för något som Cooper har skrivit utan använder bara honom som ett exempel bland många, många som har fått sina konton avstängda.

Dennis Cooper startade 2002 en blogg på Googles plattform Blogspot. Sedan dess har han uppdaterat den frekvent och har en stor följarskara. Bloggen publicerade en del material som kan uppfattas som stötande och när Cooper för två veckor sedan skulle logga in på sin blogg upptäckte han att den var borta, tillsammans med hans Gmail och allt annat han använde sitt Google-konto till.

XKCD - Instagram

När Cooper försökt kontakta Google för att få en förklaring är det enda svar han fått en vag kommentar om att bloggen bröt mot upptäckte han att den var borta Googles användarvillkor. Det är alltså 14 års arbete som försvinnit över en natt. Minst tre anställda (och läsare av bloggen) på Google har inifrån försökt få reda på vad som hänt, utan resultat. Jag tror att det finns två saker att lära av det här, dels att man inte kan underskatta vikten av backup, dels att du inte äger något du inte betalat för.

Idag hör man så ofta att Internet inte glömmer, att det som man lägger upp på webben aldrig lämnar den. Det är inte helt sant. Få människor vågar sig på att gissa hur länge en webbsida finns, men 2008 menade Internet Archive att en genomsnittlig webbsidas livstid är mellan 44 och 75 dagar. Faktum är att om du lägger upp något på webben så kan du vara nästan säker på att det kommer att försvinna eller bli sålt till högstbjudande utan ditt medgivande. Din leverantör kan gå i konkurs, du kan bli utslängd, tjänsten du använder kan bli uppköpt eller så tröttnar bara leverantören på tjänsten.

Lösningen på detta är naturligtvis att proaktivt och regelbundet göra backups. Förlita dig inte på att din leverantör har backup, det har de, men deras backup är inte din backup. Deras backup är aldrig din backup. Den hjälper nämligen dig inte i något av ovanstående scenarion. Receptet på backups är enkelt och förkortas 3-2-1. För att var rimligt säker på att du inte kommer att förlora någon data bör ha tre kopior av den. Alla kopior ska var på olika lagringsmedium, alltså på olika hårddiskar (det räcker inte att ha en mapp kallad BACKUP på hårddisken, det skyddar dig inte mot en hårddiskkrasch). Två av kopiorna kan du ha lokalt (en på din dator och en på en extern hårddisk till exempel) och en ska var off-site, det vill säga, någon helt annanstans än de två första kopiorna.

Det kan låta besvärligt, men har en poäng. Du vill ha en backup lokalt så att du snabbt kan komma åt dina filer om något skulle gå fel. Samtidigt finns det många tråkigheter som skulle kunna göra att din on-site-backup. Flertalet av dessa kan du nog komma på själv, men jag kan själv säga att jag har varit med om en vattenläcka i ett serverrum som bara hade lokal backup. Det var spänd stämning på jobbet den eftermiddagen. En enkel lösning är att du helt enkelt kör ett backupprogram mot en extern hårddisk då och då och dessutom investerar i BackBlaze, vars lösningar är riktigt bra och användarvänliga.

Men hur gör man för att backa upp sin mail, Facebook, Twitter och inte minst blogg (något som Cooper nog önskar att han hade gjort så här i efterhand)? Det är inte lika uppenbart, men det går att spara även den datan lokalt (här behöver man naturligtvis ingen off-site, eftersom datan redan är i det där molnet).

Faktum är att det är rätt enkelt att ladda ner all data som Facebook, Twitter och Google har om dig. På Facebook går du till Settings och väljer Download a copy of your Facebook data, på Twitter gör du samma sak men väljer Request your archive och på Google går du till en sida som heter Takeout. Bara genom några klick så har du dina webbkonton lokalt på din dator och kan känna dig trygg med att även om zombieapokalypsen skulle komma imorgon så kommer du ändå att komma åt dina bilder på kattungar.

Sedan var det den andra lärdomen, att man inte äger något man inte betalat för. Jag är en av väldigt få privatpersoner som betalar för min mailbox. Dessutom har jag valt att i största möjligaste mån undvika gratistjänster (det är en stor skillnad mellan gratistjänster och fri mjukvara såsom Linux, Firefox och Vim som jag använder i löjligt stor utsträckning). Detta för att jag har insett att de företag som tillhandahåller dessa tjänster har mål som ofta går stick i stäv mot mina mål. Skulle jag använda en gratis mailtjänst skulle leverantörens mål vara att visa annonser på ett så lukraktivt sätt som möjligt inne i klienten, antagligen genom att profilera mig baserat på vad som står i mina mail. Nu när jag betalar för mig är min leverantörs mål mer lika mina egna, att ge mig en så bra upplevelse som möjligt. Det är en ganska stor skillnad, som jag tror är värd att betala för.

This article is my oldest. It is 842 words long, and it’s got 0 comments for now.